Vi hade tagit bussen in till stan eftersom vår skola låg lite utanför. Nu satt vi vid stranden och drack milkshakes från Starbucks.

Då ringde min mobil, det var Jennifer.

"Förlåt" mimade jag åt killarna som bara sa att det var okej.

"Paulinaaaaaaa" hörde jag Jennifers glada röst säga. Jennifer var en person som alltid log - ungefär som Calum. Jennifer var bara några dagar yngre än mig, fem dagar exakt, och hade varit min bästa vän sedan lågstadiet. Hon hade varit vid min sida när jag behövt det, oavsett vad. 

"Hej Jen" svarade jag lika glatt.

"Hur är det i Australien?" frågade hon.

"Det är grymt bra. Hur är det i Storbritannien då? Regnigt?" 

"Klart det regnar. Åh, jag måste hälsa på dig snart!" sa hon och saknaden av min bästa vän kändes ännu större. "Några snygga killar?"

"Klart det finns, jag hänger med några nu.", sa jag och gav killarna ett litet flin.

"Kan jag få prata med dem?" frågade hon seriöst. 

"Eh, killar, hon vill prata med er.." sa jag och tog bort mobilen från örat.

Calum skrattade. "Okej. Låt gå"

"Okej, du får prata med dem. Jag måste ändå gå på toalett. Var snäll, Jennifer. Jag älskar dig" 

"Jag älskar dig med, Paulina" sa hon och jag gav mobilen åt killarna och sökte upp en toalett.

 

Paulina hade pratat med sin brittiska dialekt under hela samtalet, men hon verkade inte ha märkt det. Kanske var det en vana för henne, att hon ändrade sin dialekt beroende på vem hon pratade med.

"Hej, jag heter Jennifer. Och ni heter?" frågade tjejen som tydligen var Paulinas bästa vän. Vi hade på högtalaren så alla kunde prata.

"Calum, Luke, Ashton och Michael" svarade Ashton.

Tjejen på andra sidan drog in andan. "Herregud. Herregud"

Hon var ett fan, helt klart. Shit. 

"Är du ett fan av oss?" frågade Calum och log, även om hon inte kunde se det.

Visste Paulina om oss då? 

Som att Jennifer hade läst mina tankar så sa hon. "Och Paulina har ingen aning om att hon är vän med Australiens snyggaste killar. Herregud"

"Så hon vet inte om att vi är ett band? Oj." sa Michael chockat.

"Nej, det gör hon inte." svarade Jennifer. "Jag antar att jag ville hellre krama om henne och stötta henne, än att fangirla över ett band som hon inte ens vet vad medlemmar heter när hon behöver all stöd som finns så"

"Hade du kunnat låta bli att berätta om oss för henne? Vi vill helst göra det själva" sa jag och killarna kollade konstigt på mig. 

"Självklart. Men bara så ni vet, sårar ni henne på ett eller annat sätt kommer jag personligen ta första flyg till Australien och slå ihjäl er" sa Jennifer och hon lät väldigt seriös.

"Okej..." sa vi killar i kör.

Jennifer skrattade nervöst. Hon ville väl inte göra bort sig.  "Nu måste jag gå, tack så mycket för samtalet. Jag älskar er"

"Hejdå Jennifer" sa vi i kör, fortfarande en aning förvirrade av det samtal som vi just haft.